Minnen – Gäddan från Kupagölen

Vissa dagar är fisket segare än andra och alla som har kommit lite ”fel” under vårfisket efter braxen i Hossmoån vet väl hur spännande det kan vara. Under våren 1998 så la jag och Dan D en massiv satsning under just våren för att försöka plocka lite fina braxar. På den tiden var inte fisketrycket som det är i dagsläget. Under hela våren så tror jag inte att jag träffade någon annan som metade braxen vid ån, förutom Dan då. En dag när vi kom ner till Kupa så hade Dan med sig ett av sina ålspön upptacklat till gäddfiske, dagen innan hade han försökt lura upp en av de stora gäddorna som spenderar några veckor i ån efter leken och kalasar på all vitfisk som också är där för att leka. Det var inget dåligt spö detta! 12,6 fot långt och en testkurva på 4,5 lbs och på spöt satt en Ambassadeur 7000 laddad med 0,45 lina. Dan deklarerade att stora ålar ska vevas raka vägen upp och att gäddorna i ån ska inte in i buskarna och rötterna så då går det åt rejäla prylar. Jag tog med spöt och sa att jag bara måste testa en drift och se om jag kan lura på en gädda så ska vi se vad prylarna går för.

Väl nere på platsen så började jag med att meta upp en björkna som bete, på den tiden så tog detta under minuten och snart muttlade Dan från andra sidan gölen vart jag skulle drifta för där står det minsann alltid en 7 kilosgädda. Sagt och gjort, tacklet med den något besvikna björknan singlades ut uppströms en buske och började sakta drive ner under de nedhängande grenarna. Betet verkade ganska stressat men inget ville sluka det så jag öppnade spärren på rullen och tänkte att det får fortsätta ner för nästa buske med och vände mig om för att fälla upp min stol. Pipan tändes och jag funderade på den kommande nattens fiske, skulle braxnarna äntligen vilja vara med och leka? Det rullade ganska frekvent denna kvällen och ån kändes mer vid liv än tidigare kvällar. Mitt i mina funderingar så hördes ett ljudligt ”plopp” när flötet drogs under ytan och jag var snabbt på spöt och satte in mothugget. Det var klipp i spöt, men det böjde sig i en bra båge ändå och det knarrade ordentligt från rullen när fisken i andra änden av linan tog sig nedströms. Jag ropade till Dan att nu sitter det en här! Ett solbränt ansikte tittade fram ur buskarna och han konstaterade att jag skulle ta och veva in den där lille gäddan i stället för att ge lina. Jag kunde inte annat göra än att svara att den stannar ju inte. Fy fan för klena snorungar hördes det i buskarna samtidigt som han började stövla bort till mig. När Dan kom fram hade jag fått hejd på fisken och börjat vinna lina under en hård press. Samtidigt som Dan kom fram till platsen så visade sig fisken i ytan och helt plötsligt fick gubben bråttom att leta upp håven med kommentaren att det kanske inte var en 7 kilos det där… 10 minuter senare kunde vi väga in en vacker med tom gädda på 11,5 kilo och Dan erkände att han aldrig trodde att det var en sådan best som tagit mitt bete. Några snabba kort senare stod vi och blandade mäsk inför de kommande dygnens braxenfiske och hur det gick tar vi en annan gång…

20130401_3