Då tar vi tag i detta då…

Det var ett tag sedan, jag har inga ursäkter. Helt kasst av mig men jag vill i alla fall förklara lite. Det har varit ett hektiskt år i och med mitt arbete, sjukdomar, allt arbete med Northern Baits, World Carp Classic och World Carp Classic Junior samt en massa resor. Dåligt att inte blogga? Både ja och nej tycker jag. Efter att ha bloggat i många år kan det vara skönt med en paus, det är trots allt över 10 år sedan jag startade. Nu är jag fylld med lust och energi för detta och vi kör på…

Så klart vill jag ta igen och uppdatera om det som missats under 2015. Lite som kommer den närmsta tiden är en genomgång av det gångna fiskeåret i Sverige för mig, vi går igenom World Carp Classic Junior i Tjeckien, World Carp Classic i Frankrike en fiskeresa till Italien och lite annat.

Vi börjar med midsommarhelgen som numera traditionsenligt spenderades i karpsjön Stubbetorp som ligger i Blekinge tillsammans med goda vännen Logan Nilsson. Normalt tar jag massor med bilder under en fisketur men denna gången regnade dagarna vid sjön bort och jag kom hem med 28 bilder varav 25 var på de två fiskarna jag fångade och de andra tre på mina spön.

 

Utöver att vi kurade i bivvyn och väntade på uppehåll, skötte om fisket dyngsura och hade den traditionsenliga sill med potatis och snapps så han vi med att testa Logans Murika. Ett härligt sätt att gemensamt laga en middag tillsammans. Om vi ska oss tillbaka till fisket då. Mitt i förberedelserna till sillmiddagen tog mitt högra Delkim ton och spelade sin underbara melodi. När jag lyfte spöt så gungade det tungt i naten som jag fiskat bredvid, fisken vältrade sig tungt i ytan och jag kunde konstatera att den hade en rejäl buk… Väl i håven efter en hel del trixande så kunde jag konstatera att det var en fisk jag verkligen önskat att fånga sedan första gången jag såg den nästan ett år tidigare.

 

Inte sjöns största fisk, men en fantastiskt vacker och speciell fjällkarp som står som sjörekord på en något högre vikt från året innan… Denna gången vägde den in runt 9 kilo…

Mitt i ett ihärdigt ösregn under passets slut satt jag och spanade bakom spöna, där mitt vänstra tackel låg placerat bubblade det lovande och en och annan virvel kom upp till ytan. Efter en bra stund på helspänn så gav jag upp, fisken kanske bara lallar runt, äter den ens frågade jag mig och satte mig i tältet för att torka till lite. Efter en stund lättade regnet och solen tittade fram. Samtidigt som solstrålarna träffade platsen jag fiskade på kom några pip ur larmet, hangersen reste sig till klingan samtidigt som spöt vek sig kraftigt. Innan jag hunnit fram för att påbörja bataljen gick en stor fisk upp i ytan tre meter från platsen den sugit i sig mitt bete och gjorde svallvågor som lovade en kul stund. Med en knarrande broms och ett plågat spö kunde jag snart stoppa fisken och påbörja drillningen. Likt slalom mellan stenar, nate och rötter kunde jag sakta leda fisken närmre och närmre land där den väntande håven redan låg och flöt på ytan. Det gick inte riktigt så lätt som jag tänkt mig och det tog nära 10 minuter innan jag kunde pusta ut med fisken säkert i håvmaskorna.

 

En lång, ryggbred fisk jag fångat tidigare och kallar för ”blomman” då den har en fjällsättning som liknar en blomma på andra sidan än den på fotot. om jag inte minns fel så landade den på 13,075 kilo och den tyngsta vikten jag fått den på. Efter några snabba bilder fick den åter sin frihet och tackade med att överskölja mig med vatten när den ivrigt lämnade min hand.

En minnesvärd midsommar på många sätt trots det dystra och våta vädret. Fisket var trevligt och även om spegelkarpen var störst så var jag mest nöjd med fjällisen jag suktat efter så länge.